PHOTOART BY AMANDA

Kategori: Kärlek

och plötsligt blev allt så mycket bättre

I fredas kväll fick jag skjuts in till stan av pappsen för att äntligen få träffa Johannes igen. Under kvällen var vi som att vi inte hade träffats på flera år. Pratade om saker vi hade gjort sen sist, myste på och var bara glad att äntligen ses igen. Sedan gick vi ner till resten av familjen och såg på tv en stund, men vi blev trött ganska tidigt och gick och la oss. Lördagsmorgonen vaknade jag upp med magsmärtor, är det inte typiskt. Så fick sova en stund en stund extra på morgonen, Johannes kom upp med en macka och sedan frågade han om vi kunde fara på äventyr ändå. Magen gav upp efter ett tag och sedan gjorde vi oss iordning för en skoter tur. Svinkul (!!). Har knappt åkt skoter på hela vintern så var verkligen jätte kul. Vi åkte runt här och där innan vi stanande upp och fikade som Johannes så duktigt hade fixat. Sedan körde vi mer, längre osv. Sedan vände vi hemåt. Då åkte vi och kollade på Linnea när hon spelade fotboll. Där träffade vi på deras tremänning som var sötare än socker.

Efter fotbollen var klar åkte vi hem till Johannes mormor och var där, busade på. När vi sedan skulle natta denna sötnöt så råkade jag och Johannes själv somna. Så vi somnade ett bra tag och sedan klev vi upp, och såg på lite tv innan Monica kom och hämta oss. Väl hemma hos Johannes blev det middag och the last song. Jag satt och dö lipa i soffan så Johannes blev tillslut orolig att det var något annat som var fel. Haha men nej nej, filmen var ju så sorgligt!!!

Sedan fortsatte kvällen med massa bus. Idag vaknade jag upp utan Johannes bredvid mig, han skulle åka iväg. Så var ensam i hela huset, gick ner och gjorde frukost samtidigt som jag satte mig och såg på Madicken. Sen kom pappa nyligen och hämta mig. Nu ska jag ut i snön och leka med Lovisa och Dino. Pussar!

Efter en lång dag slutade allt med ett leende

Igår vad en jobbig dag, var inte ett dugg sugen på skolan utan ville bara ligga kvar i sängen och sova. Ändå satt jag i skolan och fokuserade jävligt bra, men så är det väl? Man fokuserar bäst dom dagarna man känner sig nere?. Så känner iallafall jag. Efter skolan så mötte jag Johannes, vi ringde massa nummer allt pga min mage. Sedan tog vi bussen hem till honom. Där brast allt och jag började grina. Som tur har jag Johannes och han lyfte upp mig i sin famn och kramade om mig. Allt för att få mig att må lite bättre. Kände mig som en liten flicka. Vi satt där en stund. Jag började vissa massa saker på datorn som lockade mig och han satt där och vissade intresse och lyssnade. Trotts att det egentligen inte var något lockande eller spännande. Sedan lagade han min favorit middag till oss två. Åh vad jag tycker om honom. Sedan pluggade vi, såg film och spelade tv-spel innan vi gick och la oss. Jag blev på bättre humör, mycket bättre och när vi gick och la oss hade Johannes damp. Jag försökte sova och Johannes gjorde allt för att försöka irritera mig. Det var den roligaste kvällen vi någonsin haft tillsammans. Johannes gjorde allt för att försöka reta mig och samtidigt försökte han prata men han garvade så himla mycket att varannat ord bara kom fram. Han var som en tre åring och det var verkligen hur roligt som helst. Herregud vad vi garvade. I en och en halv timme höll vi på så innan han somnade. 

VI

Nu när jag tänker efter så var våran början ganska enkel. Iallafall ur min synvinkel. Det var inga kluriga sms eller svårtolkade situationer då man var tvungen att fråga sina bästa vän hur han mena. Det var inget spel, utan enkelt och ärligt från första börja.

Innan allt. Under tidigare utekvällar då dom inte alltid varit som bäst, var det ofta han som fanns där. Han som höll om mig och sa att allt skulle bli bra. Under en Valborg sa jag tydligt till honom att jag hade friends zona alla i min ålder, fjantigt nog, troligen mest för jag var rädd för kärleken, något som han iallafall svarade att han inte ville bli.

Vi har aldrig egentligen pratat med varandra, aldrig riktigt skrivit med varandra eller något som man skulle kunna säga "haft någon sorts kontakt". Ett "hej" på stan var väl det enda. Men aldrig hade det funnits några känslor eller något sånt, iallafall inte från min sida. Med orden rakt ut, vi kände inte varandra. Visste vilka varandra var men kände inte.

Sommaren 2013 kom lika fort som den gick, hösten gled in och den bästa festliga tiden Halloween kom. Jag hade kletat in orange och svart färg i hela ansiktet, i ett försök att likna en pumpa. Väl på festen var det mycket folk, jag satt i en soffa och pratade. Han slog sig ner i fåtöljen bredvid och började lite försiktigt föra en konversation med mig, av någon anledning trodde han jag var sur på honom. Jag bjöd in han att sätta sig bredvid mig och skrattade åt det han trodde och sedan satt vi där i soffan och pratade ett tag. Festen var igång och jag var här och där. Skrattade med mina vänner, dansade tills fötterna gjorde ont och sjöng med till alla låtar. Klockan gick från 23:00 till 05:00 och där satt vi två, av någon konstig anledning. Han och jag i en trappuppgång. Festen var slut sen ett tag tillbaka, och vi pratade, mumlade och hade en konversation där "va?" ingick minst 100 gånger. Men så går det när båda två är experter på att pratar förfort och mumlar.

Dagen efter vad han hemma hos mig, vi drack juice och pratade ända tills hans mamma hämtade honom. Och någonstans där ändrades allt, jag ville inte att han skulle åka. Jag hade kul bara av att dricka juice och prata med honom.

Så någonstans där var det något som ändrade hela min syn på honom. Något som fick mig att vilja fortsätta skriva och inte alls hade något emot att skriva, "okej visst" när han undrade om vi kunde ses.

Vi hade det aldrig stelt mellan oss. Vi kunde redan från första stund prata om det mesta, lita på varandra och vara avslappnade. Något som i sin tur förklarar en hel del om hur och varför våran första träff såg ut och var som den var. Då han som går i i-valet massage bad mig vara hans läxa, så första gången vi träffades tillsammans så hade han tänt ljus och gav mig massage. Något som såhär i efterhand låter enligt mig sjukt haha.

Sedan fortsatte vi träffas, fortsatte skriva, fortsatte prata. Kvällarna bestod av timmars långa telefonsamtal och när vi sedan blev tvingade att lägga på, övergick det till sms. Allt gick som en raklinje, det var som att båda var säker på vart vi ville att det skulle leda.

En stund under den tiden kände jag rädsla, tanken att släppa in någon ny i mitt liv och att kanske behöva uppleva ett krossat hjärta igen. Gjorde mig osäker.

Men det varandra inte särskilt länge, efter ett tag märkte jag hur mycket jag brydde mig om honom. Han fanns alltid i mina tankar, varje gång det plingade i telefonen hoppades jag att det var han, jag började tillomed sakna honom. Det var nästan jobbigt att vara beroende av en människa som inte var min. Efter ett tag märkte vi att det var båda som kände så. Han berättade saker som han gjorde, tex att han alltid tog en senare buss för han visste att då skulle vi hinna ses en stund varje dag efter skolan osv. Han förklarade kort därefter hur gärna han ville ha mig för sig själv, att jag skulle vara bara hans. Något som jag kände exakt likadant över.

Så helt plötsligt så bara blev det vi, inga lekar eller spel, inga kluriga meddelanden eller svårtolkade tecken. Utan bara enkelt och ärligt hela vägen.

Jag är enormt glad nu idag över hur allt slutade. Trotts att det egentligen gick så fort. Vi klickar på något annorlunda sätt som jag aldrig gjort med någon annan förut. Vi har bara varit tillsammans en månad men känns redan som ett år. Han får mig att skratta och känna glädje för egentligen så små saker, han får mig att känna mig så enormt trygg och säker. Han får mig att bli generad och ger mig fjärilar i magen. Han får mig att känna mig säker på mig själv. Han älskar mig för den jag är och vill inte ändra på någonting. Han älskar faktiskt mig, mig av alla? något som känns så otroligt fantastiskt. För enligt mig så finns det ingen bättre känsla än att få veta att man är älskad.

Så ja, jag stötte på kärleken igen och den fanns egentligen bara runt hörnet.


Nu väntar sängen, åh godnatt kära ni!

Första dagen på det nya året

Haha underbara bilder, eller hur?

Första dagen på det nya året och jag gjorde bilderna i svart/vit, fick allt att se så trist ut. Jag hade faktiskt en enormt mysig och rolig bakis dag tillsammans med Johannes. Vaknade upp på hotell Z och Johannes rykte då in och "akut"jobbade, medans så sov jag och när han jobbat klart tog vi bussen hem till honom. Jag hittade en partyhat sen igår och satte på mig den medans vi satte igång med städning. Under gårdagen glömde vi bort bubblizen som vi hade i kylskåpet så till Johannes underbara kycklig öppnade vi den. Sedan såg dagen ganska enkel ut, vi var som småbarn. Vi åt, sov och duschade. Sov inte bara en gång utan flera gånger. Sedan klev vi upp för att äta tacos och se på tv, samtidigt som jag nördade det fantastiska mobilspelet stardom, shiiit alltså haha. Hade bland annat på nyårs"slaget" 1 månad med Johannes, mesigt men men haha. Jag är bra rolig. Hoppas ni också hade en toppendag första dagen på året!

Du & Jag, Johannes. Du & Jag.

Idag när jag vaknade så åkte jag in till stan för att möta upp Ellenor. Vi letade kläder åt henne till morgondagens festlighet, nyår nämligen. Sedan kom Nina. Vi gick runt här och där för att inskaffa oss nyårsdekorationer, for en snabbis på dollar och då kom även Lina och gjorde oss sällskap. Sedan gick vi runt lite här och där, jag och Lina tjatade lite på att vi var hungriga som ett par 5 åringar hehe så blev en tur på Törners. Sedan blev vi helt slut. Jag hade planerat att återvända in till stan igen för att se på när Matilda så duktigt skulle sjunga med Kevin och Elin, men jag blev så otrolgit trött. Så Johannes kom och vi rörde oss hemåt, jag frös så som vanligt slog vi upp ett bad och badade. Nu ligger vi och ser på harry potter, sedan ska vi sova. Vi är fööööör trött för att vara vaken. Tagga nyår imorgon, jag ska ta med mig kameran